De flesta historieböcker täcker ett smalt område. En plats, en tid, ett föremål eller kanske en händelse. Den här trilogin har en betydligt bredare ambition. Den vill ge en bild av vad som gör oss svenskar speciella. Att vi är speciella vet vi nog ganska väl om, men eftersom ett av de sätt vi är speciella på är att vi inte vill medge att vi är speciella, så är det oftast bara med hemlig förtjusning vi vågar fascineras av att ta del av sådan information som bekräftar våra särdrag. Och varför, den frågan vågar vi sällan ställa oss alls.
Det finns alltså många böcker som förklarar på vilka sätt vi är speciella, men vad beror då de svenska särdragen på? Svaret ligger förstås i vår historia. Vår kultur och vårt genetiska urval – klimatet och landets topografiska förutsättningar i övrigt, som varit med och forma båda. Denna process är också resultatet av flera in- och utvandringsvågor; det finns inga helt ’oblandade’ folk eller raser någonstans på klotet – det är ett trivialt påstående som vi ofta hört upprepas. Vad som skiljer oss från de flesta andra folk är dock att vi svenskar har haft längre tid än de flesta på oss att utvecklas någorlunda ostört; inte så mycket i fred kanske, men i kamp mot naturen, elementen och andra folk har vi – för att vara så få – varit osedvanligt framgångsrika.
De egenskaper vi svenskar har skiljer sig därmed en hel del från kontinentens folk, där folktätheten är större, där antalet språk och kulturer också ligger tätare inpå varandra, där stora folkrörelser har trampat åt olika håll fram och tillbaka och där inget folk ensamt stått herre på täppan någon särskilt lång tid. Vårt svenska kynne skiljer sig också påtagligt från det vi ser hos den bördiga slättens danskar och de berg- och havsnära norrmännen. Finnarna skiljer vi oss främst ifrån genom den språk- och kulturpåverkan som sköljt in i vågor österifrån och som också bidragit med en hel del genetiska skillnader, varav bara en begränsad mängd tagit sig över Östersjön. Den del vi ändå fått över innebär också en viktig skillnad mot våra väst- och sydskandinaviska kusiner.
Så vad består då den svenska folksjälens essens av? Vad är det som tänt den gnista som fått oss att hålla ihop så väl, så länge? Ända till nu? En ny men gammal historia om Sverige avser inte bara att besvara den frågan, utan vill också tända gnistan igen, genom att återskapa vår ursprungsmyt, ge oss vår starka självbild tillbaka – och stoltheten över allt vad detta trägna folk uträttat.
Senaste standardverket om den svenska fornhistorien gavs ut långt innan arkeogenetiken vände uppochned på det mesta. Det finns förstås böcker som på djupet beskriver mycke av det nya, men utan att knyta samman trådarna till en, som inte bara beskriver, utan som också drar slutsatser om helheten. Och som, när sammanställning och analys många gånger saknas, även bidrar med nya fakta och bearbetning av dessa. En ny men gammal historia om Sverige är alltså långt mer än en vanlig historiebok. Den vill få dig att förstå och uppskatta mer än bara historia. Den vill skänka tillhörighet och sammanhang åt dagens alla mer eller mindre vilsna svenskar.
